Ju mindre föremål - ju mindre behov av långa program.
Ju större/tjockare föremål - ju större behov av långa program.

Jag värmer mina smycken upp till 540grC på ungefär ½ timme - sedan full kraft till fullfuse.
Efter fusing av smycken gör jag en snabbkyl till runt 550grC för att undvika devit och släcker ugnen, som får stå och kyla långsamt till rumstemperatur.
Ingen av mina smycken har spruckit med den behandlingen.

Om några smycken är tjocka eller stora eller med mycket olika material inuti, tror jag att jag ville föredra att styra avspänningen (speciellt utjämningen) som beskrivet.

Gott Nytt År

:-) Inge

tja om man säger såhär - det funkar ju att göra smyckesföremål på några minuter i en microvågsugn, så…  

men personligen funderar jag snarare på att lägga in ett steg till - det som rekommenderas för att få bort bubblor, för det har jag problem med framförallt när jag vill ha som en ram runt och därför har 3 skikt i mitten och 2 längs kanten. är detta ett effektivt sätt att lösa problemet eller funkar det bättre att bara stötta upp lite i hörnen med små glassmulor? det har jag prövat och visst verkar det ju bli bättre men det känns ju lite seriösare (mer vetenskapligt typ , man kan ju inte hjälpa om man är ingenjör ) med ett programsteg för det - men är det alltså en effektiv metod?

Inge – jag gör ungefär som du gör. Det jag tänker är att om man släpper det hela helt både i uppvärmning och avkylning och gör som kompisen, kan jag då veta att det inte påverkar smyckena negativt. När jag säljer så vill jag veta att jag har lämnat ifrån mig något som inte spricker senare.

Det enda viktiga är väl att värmen ska gå ur sakta från cirka 550 grader. Om du vill vara jätteförsiktig, då har du samma kurva som på stora saker, men det behövs knappast. Och öppna inte ugnen förrän den har gått under 50 grader.

Jag gör så…inget smycke har någonsin gått sönder varken under bränning eller efter. Jag har smycken kvar sen 10 år tillbaka från olika bränningar.

Gör man små smycken kan man strunta i alla kurvor. Japp! Nu svär jag i kyrkan igen. Med mina 30 års erfarenhet av olika ugnar är det bara att daska på. Snabbt upp och stäng av vid topptemperaturen och låt det svalna i sin egen takt.

Arbetar man med en stenbyggd keramikugn så fungerar det utmärkt. MEN. Arbetar man med fönsterglas - vilken inte alla gör - så måste man släppa ut värmen snabbt från topptemperaturen ner till ca 650 grader. Då slipper man devitrifikation dvs att det blir flammigt.

När man blåser julkulor t ex som är tunna - men ibland väldigt stora - då använder man inte en kylugn (som avspänning kallas i blåssammanhang). Man lägger kulorna på en bädd av glasfiberväv och lägger glasfiberduk ovanpå. Det räcker. Och detta har man gjort i flera hundra år och kulorna håller än!

Som sagt. Lär av industrin. De sparar el när de kan.

I sammenhangen avspänning är julkulor att räkna som små föremål oavset storleken.

Glasmassen är väldigt tunn och vill därför kyla ner jämnt utan att få spänninger. Ju tjockare och större massiva glasbitar - ju längra tid för uppvärmning och avkylning.

Och ju mera 'våld' glaset har genomgåt, t.ex. flamework, ju större behov av avspänning.

Har inte varit inne här på ett tag och ser att det blev gott om bra svar på min fråga! Tack så väldigt mycket allihop, då tutar och kör jag också.

Carina